ATT VÄLJA ATT INTE AMMA

jag har funderat och gnagt mig länge på om jag ska gå in i amningsdiskussionen eller inte. För ärlig talat så lägger jag inte ner någon energi på vad andra väljer att göra, jag resonerar såhär, kanske helt blåögt att: alla gör sitt bästa för sitt barn och sig självt. MEN jag vill ändå berätta hur MIN synvinkel eftersom det kan hjälpa någon som är i samma sitts som ammar just nu eller kommer att amma. Idag rekommenderas det att helamma i 6 månader enligt WHO. Detta är inget jag kommer att göra av den enkla men konventionella anledning till att jag vill inte. Jag har alltså ingen egentlig medicinsk anledning till att sluta/delamma. Jag producerar massor av mjölk och mitt barn går upp i vikt men jag trivs helt enkelt inte med att bara amma och att bli så låst. Jag behöver kunna åka iväg själv i några timmar, jag vill att någon annan ska kunna få  Eira att somna och vara trygg. 

”Men vadå ALLA kan ju amma som har bröst!”

För mig är amning OCH flaska absolut det bästa, och om vi säger att min amning INTE hade fungerat, hade jag ALDRIG kämpat på i flera månader med ångest och blödande bröst och gråt. DET mår bebisen inte bra utav. Men nyblivna mammor som kommer HELT seriöst till ett ställa där man ska få stöd får höra en massa myter så som att ja men ALLA kan amma. NEJ alla kan inte amma, alla kan inte producera mjölk FAST man har bröst. Jag fick till och med höra att mitt barn skulle få lägre IQ om den blev flaskmatad? Alltså, vården sprider sådana här falska myter till nyblivna mammor. Hade jag inte läst på och inte brytt mig om jag ger flaska eller bröst hade det ju varit hemskt ångest framkallande för en mamma som kämpar med amning att få höra detta.

12656319_10153784672726006_494507160_o

Detta inlägget är bara ur mitt perspektiv. Funkar amningen och man trivs är det ju UNDERBART, då hade jag också velat amma i flera år kanske eller i 6 månader. Men får sådana som mig, som inte trivs helt eller inte orkar/kan och vill kombinera flaska eller BARA ge flaska ville jag rikta detta inlägget till. För det är inte så lätt med amning för alla. Vill man kämpa på i flera månader bara för att man hört myter som inte ens stämmer? eller göra det som känns bäst och må bra, både för bebis och för mamma? Man är grym oavsett hur man gör, ammar i 6 månader eller 2 år eller inget alls, what ever floats your boat liksom. 

GLAD MAMMA=GLAD BEBIS!

Nu kör jag en månad till sen börjar jag delamma om jag känner för det! :) 

Vad tycker ni? funkade amningen bra för er direkt och ni trivdes? Eller valde ni flaska?

12650633_10153784672751006_55946121_n

blogstats trackingpixel

7 reaktion på “ATT VÄLJA ATT INTE AMMA

  1. Go you! Tycker även att man ska prata mer om hur ont amning faktiskt gör i början och hur låst man blir, för att kunna förbereda sig och om inte annat känna hopp när man biter i den där handduken samtidigt som tårarna sprutar och bebisen suger ut all lust. Jag helammar visserligen och trivs med det men månaderna i början, puh! Hard stuff. Hoppas att du kommer hitta glädjen i vad du än väljer och strunta i folks pekpinnar! Mammor är tyvärr sämst på att peppa varandra.. Kram från en gossemamma!

  2. Storebror ammades i 7 mån ca, alldeles för länge kände jag.. Nu är lillebror 6mån och ammas fortfarande… Med han ville jag sluta amma från första dagen men då båda mina barn inte tagit flaska så är de svårt.. Försöker med flaska och mat varje dag men han är inte alls intresserad! Man blir både frustrerad och nu med andra barnen känner jag bara för lite egentid! Så jag förstår dig, man ska göra vad som känns bäst! Stå på dig och om Eira tar flaska är de kanon!!

  3. Jag har kört ersättning sen dag 3 för jag fick ingen mjölk, jag är super nöjd med flaska och min dotter trivs med det super bra, hon är snart tre månader sover nästan hela natten i egen säng, hon vakna en gång vid ca kl 5 och vill ha mat sen somna hon om efter maten är slut och sover till ca kl 8, sen skriker hon aldrig, hon gnyr bara lite sen klara hon ligger en längre tid själv i sängen, babygymmet m.m. Hon är verkligen super nöjd ,hon få i sig all mat hon behöver och sover gott! Jag kan även lämna henne till min sambo några timmar utan att vara orolig över något! Jag är super nöjd med ersättning men jag vet inget heller om amning eftersom det inte kom nån mjölk,tyvär! Men som du skrev innan glad mamma = glad bebis!! Det är så sånt!!!

  4. Jag har två barn, min minsta är som din Eira. Med första barnet tyckte jag att amningen var jobbig och kunde bara amma cirka tre månader pga av anledningar jag inte kunde styra över. Jag hade en bra inställning innan och ville gärna amma, men att det skulle göra så ont i början och att jag skulle ha så svårt för att känna mig låst – det visste jag inte. Det var också under hela tiden något som påverkade mig som jag inte riktigt kunde sätta fingret på, har förstått nu att det handlade om just det där att
    känna mig låst. Då är ändå min mamma barnmorska och dessutom chef för den amningsmottagning som du besökt. Den här gången visste jag vad jag hade att vänta mig och gav mig sjutton på att fixa amningen. Tänkte dock inte köra slut på mig själv för att komma dit. Lyckligtvis fungerar amningen jättebra och jag trivs hyfsat med att amma. Det tror jag mycket beror på att jag bestämt mig för att inte låta amningen styra allt jag gör. Visst kan jag inte lämna bebisen allt för länge, men jag kan amma när som och hur som. Detta kämpar jag varje dag med att intala mig själv, för i dagens samhälle är amning faktiskt inte enkelt. Jag vill gärna kunna styra och planera min bebis rutiner som jag gör med det mesta annat i livet. Det är också här som jag tror att problemet var för mig tidigare, jag la för mycket energi på att känna mig låst och planera kring amningen – istället för att bara ta det som det kom. Att vara föräldraledig innebär för mig att ta hand om mitt barn på heltid. Då blir jag också låst men det är min primära uppgift. Samtidigt vill jag ju kunna fika, träffa vänner med mera. Samtidigt vill jag också bara vara hemma och låta min bebis få ha sina rutiner utan att bli störd av mina behov. Jag försöker nu få till en kombination av detta som passar mig men främst min bebis bäst. Att reda ut hur allt det här ligger till var för mig mycket enklare den här gången. Jag tror att många, inklusive jag själv, har en orealistisk bild av hur livet faktiskt förändras när man får barn. Att man blir låst och inte är huvudperson längre. Nu, men andra barnet är jag redan låst och ansvarar för en annan person, det gjorde anpassningen till det nya samt till amningen mycket lättare. Jag vet också att tiden går fort och att de är små så kort tid. Jag tror att det är viktigt att reflektera över det vi känner och försöka förstå var känslorna kommer ifrån. Lycka till, vad du än beslutat dig för att göra!

  5. Ett tillägg till min andra kommentar: För en del är amningen väldigt enkel och självklar. Jag tror att det är därför som det ibland kan vara svårt att hitta förståelse hos andra, så som exempelvis vårdpersonal. De förstår helt enkelt inte de svårigheter som man kan känna kring amning. Det är också då ovan nämnda skäl kring amning kommer på tal. Anledningen till att jag så gärna vill amma den här gången är främst eftersom det är så behändigt att alltid ha maten med sig, den är lagom varm, gratis, smidigt att mata till och bebisen äter själv så mycket som den vill.

    • Vilket bra inlägg! Tror precis som du, att man får helt enkelt bestämma sig att inte låta amningen bli till en jobbig gej, att försöka se det positiva med det. När man kommer in i det mer och kan amma överallt tror jag med att det blir smidigare:) & vilken lyx att ha mamma som barnmorska! Då får du massa bra tips där då! Ha en bra helg, kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>